It rained that day.



Jag snubblade över bilder på dig. Och plötsligt var det som om en våg av minnen forsade över mig. Alla ord, alla löften, allting. En stor tsunami. Och jag kunde inte röra mig. Allt bara for över mig och jag drunknade.
Det var evigheter sen det fanns ett vi. Så berätta för mig, varför gör det fortfarande ont?



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0