mirko

Hjärtat slår tusen tomma slag. Det dunkar. Det dunkar konstigt, det brukar inte låta såhär. Men jag är rädd nu. Det är nog därför. Det är som gift. Det sprider sig genom hela kroppen. Det tar över mig nu. Jag vet inte vad som händer längre, allting snurrar. Världen snurrar, den börjar bli dimmig. Jag har tappat fokus. Vart är jag? Hur hamnade jag här? Vem är jag? Kan världen sluta snurra snart? Min andning är annorlunda nu. För snabb. Det gör mig snabbt svimfärdig. Vad händer med mig? Giftet sprider sig fortare. Det är snart överallt. Jag känner hur kroppen sakta slutar lyda mig. Den domnar bort. Bit för bit domnar den bort. Jag känner hur jag tappar kontrollen över mig själv. Giftet är överallt nu. Jag är borta. Allt jag är, eller allt jag var, är borta. Min självkontroll likaså. Det har tagit över mig nu. Det här är inte jag. Jag vet inte vad som händer. Jag minns inte vad som hänt. Jag vet bara att smärtan är överallt. Pinande, brännande smärta. Överallt.
Och jag vet att det här är det sista jag kommer att minnas nu.






©