mirko

Han uppfann det här spelet. Jag var bara idiotiskt nyfiken. Han berättade inte mycket men det han sa räckte gott och väl för att få mig intresserad.
Det första man skulle göra var att skriva på ett papper, ett slags kontrakt kanske det var tänkt som. En enda regel. Så simpelt, hade jag tänkt. Med ett nöjt leénde hade jag skrivit ner mitt namn där, svart på vitt, för vem som helst att se. En regel, kunde det bli enklare? ' Förstör eller bli förstörd ' stod det. Det var dom enda reglerna. Enkelt, hade jag mumlat för mig själv. Det var långt ifrån enkelt. Men det var väl det du försökte varna mig för så många gånger innan, den som ger sig in i leken får leken tåla. Jag hade viftat bort det. Jag var bra på spel. Jag visste hur man tog genvägar, jag kunde fuska utan att någon såg. Trodde jag.
Det här spelet var mer komplicerat än något annat. Hjärnkirurgi hade varit lättare.
Jag bestämde mig redan från början att jag skulle vinna, inget annat var acceptabelt. Och om jag måste förstöra dig för att vinna, then so be it. Det enda lilla problemet var ju att du var inställd på precis samma sak emot mig.

Det är inte ett spel längre. Det är ingen liten lek för skojs skull. Det här är livet nu. Jag insåg det inte när jag skrev ner mitt namn på pappret, den dagen då jag praktiskt taget gav bort mig själv, men jag ser det tydligt nu. Vi lever för att spela. Vi spelar för att överleva varandra. Det är inget spel längre, det är vardag. Du visste det från början men berättade aldrig för mig hur det skulle sluta. Du sa bara att en av oss skulle vinna. Du nämnde aldrig dom hemska sakerna vi gör mot varann, dom sårande orden eller vad som händer med en själv. Jag förstör mig själv, för vad? För dig. Vi förstör oss själva. Vi förstör varann. Varför? Varför tycker vi det är värt det? För vi bestämde oss, för flera år sen, att spela spel. Att spela är att fly från verkligheten. Om inte verkligheten blir ett enda spel. Vi är för lika, egentligen. Ingen av oss orkar med det här men vi förstör hellre allt vi har än att ge upp. Vi är precis lika envisa, du och jag. Och det kommer förgöra oss snart.