mirko

Jag saknar känslan av att vara vid liv. Jag saknar att vara genomfryst och bli varm på en sekund, bara för att du rör mig. Jag saknar sättet du såg på mig på, som om vi var dom enda som existerade. Jag saknar att höra din röst viska underbara meningar i mina öron. Jag saknar att ha dina armar omkring mig samtidigt som du mumlade fina ord. Jag saknar när ögonen pratade för sig själva, när ingen av oss behövde säga något men ändå förstod precis vad den andra tänkte. Jag saknar att kunna röra dig. Jag saknar att kunna prata med dig. Jag saknar att ha någon som förstår mig. Jag saknar att ha någon som bryr sig. Men mest av allt, saknar jag den andra halvan av mig själv. Jag var borta när jag mötte dig, jag blev hel med dig och nu är jag i bitar för att jag inte har dig kvar. Det här dödar mig sakta. Hjälp mig tillbaks till livet nu. För jag saknar dig. Och jag saknar det vi var.



©