Ingen gör det bättre.


Jag visste att det skulle bli såhär. Nånstans i bakhuvet visste jag om det.
Jag visste att du skulle såra mig igen. Precis som alla gångerna innan.
Men.. det var väl en del av mig som ville tro att du inte skulle det.
Att du hade förändrats sen dess.
Att du äntligen förstod mig.
Så fel man kan ha.
Så blind man kan vara.
Så absolut genomkorkad man kan bli.
Jag är trött på våran karusell.
Jag är trött på att den aldrig går rakt utan alltid bara upp eller ner.
Nej, jag har inte tröttnat än.
Men jag är åksjuk.
Och jag vill gå av ett tag.
Tills världen slutar snurra.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0