Fortfarande bland molnen.


Jag gillar inte ovisshet. Jag avskyr det, det är hemskt. Jag vet inte längre vart jag är på väg, jag är vilse. Jag vet inte längre vad jag vill helst. Jo, jag vet en sak. Men problemet är att det innebär att jag flyr till ett annat land. Vad lämnar jag då bakom mig? Trygghet, vänskap, kärlek. Men jag har också en otrolig nyfikenhet och vill se vad som väntar mig längre fram ändå. Den enda anledningen till att jag fortfarande är fast här är egentligen enkel; trygghet. Familj ger trygghet, vänner ger trygghet, bekanta miljöer ger trygghet. Att fly helt ensam är kanske inte den bästa idén när man är livrädd. Men att stanna kvar och få panik över att man fortfarande är här kanske inte heller är en bra idé.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0