Those days we shared.



Varför ber du mig nu, när du hade all tid innan? Varför kunde du inte sagt dom där tre orden tidigare, när du kunde få mig så lätt? Eller var det för lätt då? Vill du ha en utmaning? Eller vill du bara såra mig igen? Varför leker du med mig såhär? Du vill inte hålla mig hårt. Men du vill inte släppa helt heller. Säg mig, vad vill du? Bryr du dig? Eller är jag bara ett prydnadsföremål för dig, en slags trofé? Jag vet inte, för du kan aldrig berätta något. Du är aldrig ärlig. Så varför skulle jag tro dig nu? Du valde henne och minns du vad jag sa? " Jag hoppas hon är värd det ". Nå, var hon det?
Ser du han som är bredvid mig? Han är där dygnet runt, han stannar kvar. Han lovar mig allt i världen. Han håller det. Han säger dom där orden och menar det. Han finns här, hela tiden. Titta noga på honom nu. Den där killen - det kunde varit du.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0