mirko

Jag vill inte minnas. Jag vill inte se bilder fara förbi och påminna mig om vad som en gång varit. Jag vill inte höra musik som fanns där och då. Jag vill inte höra någons röst som påminner mig om den tiden. Jag vill inte besöka platser som hade med den tiden att göra. Jag vill inte minnas alls. Inga bilder, inga texter, inga vackra ord. Nada. Jag vill inte bli påmind, för det gör fortfarande ont. För ont. Det svider, det värker. Plötsligt hörs ett ljud av något som går i kras, slås i spillror. Och jag tror jag vet vad det var.