Glömma och glömma.


Varje gång jag hör ditt namn, även om det inte är dig personen pratar om, så mår jag illa. Det känns som om jag får ett hav av iskallt vatten hällt över mig. Det känns som om nån sticker en kniv i bröstet på mig. Det känns som om jag är fast i mitten av en tornado som inte slutar. Det är en känsla som återvänt till mig ända sen första gången du sårade mig. Den kommer alltid tillbaka. Och jag tror den vill berätta för mig att jag aldrig riktigt kommer komma över dig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0