När hade vi förlorat allting?
Lycklig en sekund, livrädd i miljarder. Om alla sagor hade lyckliga slut vore det ungefär nu som det skulle komma en prins på en vit häst.
Ei kukaan voi välttää kipua.
Jag ser det jag gömt mig i.
Din kärlek. Din famn. Ditt hjärta.
Och jag trivdes bra där.
Du log och var försvunnen.
En borttappad dröm en kärlek till livet
Ett minne från tid som har gått
När allt tycktes rätt, allting var givet
Ändå tycks ingen förstått
Ett regn faller långsamt ner
Längs gator där saknaden bor
Blir tårar som ingen ser
Döljer en sorg som är stor
©
Ja, vad hade du att göra i dessa kvarter?
Nu tänker du mest på heroinet
Bland dansande elefanter är du en bagatell
Look where we've been and where we are tonight.
Tid. Jag behöver mer tid. Ge mig en tidsmaskin och låt mig gå tillbaka i tiden, rätta till några misstag och göra allting bra igen. Och stanna där.
You still give me everything I want.
Blickarna du ger mig, sättet du rör mig på, orden du viskar, sättet du försvarar mig på, löftena du ger mig, hur du lyckas se igenom mig, sättet du håller om mig på, dom där blickarna som säger mer än tusen ord, sättet du är på, dom där orden som bildar vackra meningar, din röst som lugnar ner mig.
Det är inte bara jag som hör hur det låter eller hur? Vad är det vi håller på med?
För alltid.
Tror du på att man kan spendera resten av sitt liv tillsammans med någon annan?
Ingen är stark nog att lyfta det jag bär.
För mer än en vecka sen tappade jag en pall ( vilket betyder flera meterlånga träplankor som sitter ihop ) på armen. Blåmärket fick jag som minne, även om det är mer brunlilagult nu. Idag var jag otroligt skillad, once again, och skulle öppna en låda. Så jag tog fram den pyttelilla fickkniven och - ratsch! - rakt över tummen. Hur smart är det att sätta handen precis där man ska skära på en skala? -10. Men det är lungt. Det är okej. För nu kan det bara gå bättre. Om man nu förtränger att jag lyckats klämma mig själv mellan en enorm plockpall ( som var tre gånger så stor som jag ) och väggen vid frysen. Nu känner jag mig plötsligt som en typisk blondin. Men jag lovar, jag ska skärpa mig. Från och med nu ska jag tänka innan jag gör något. Och innan jag öppnar käften med, för den delen. Ehm.. äh, hoppas inte på för mycket. För vad vore jag utan mina korkade påhitt?
Something stupid like.. love.
Jag vet inte vad som händer.. Jag minns den här känslan. Äckligt väl. Men jag minns känslan som kommer efter ännu bättre. Vilket får mig att minnas varför jag valde att undvika sånt här. Bara för känslan som kommer efter valde jag bort alltihop. Korkat? Ja. Säkert? Nej. För gissa vad? Det hände igen. Som om min förvirring inte räckte innan, nu kan jag inte ens skapa ett någorlunda sammanhängande inlägg. Men visst är det en ganska mäktig känsla när något så fel kan bli så rätt?
You were there for summer dreaming.
I've hurt you I can see
Do you think it's not hurting me?
Tre små ord.
Precis. Tre små ord. Tre små underbara ord som råkar betyda en hel del för mig. Ur en låt. Ingen lugn ballad direkt men vem har sagt att vackra låtar måste vara lugna? Den är underbart fin. Och kanske är jag sådär charmigt korkad igen men jag vill tatuera in dom tre orden. Och jag ska. När bankkontot räcker till.
Allt jag ser är din blick.
När man får allt man önskade sig, hur vet man då vad man strävar efter? När allt går ens väg, hur vet man då hur en uppförsbacke ser ut? När allt går bra, hur kan man då vara beredd på något dåligt?
Allt är bra. Det är toppen. Så varför känner jag mig så liten, rädd och.. tom?
Jag behöver nåt att sträva efter, jag behöver mål. När jag väl når dom går jag vilse. Jag tappar bort mig helt. Jag förlorar kontrollen för jag vet inte vart jag är på väg längre. Och jag har en aning om varför jag går vilse så lätt. Anledningen är enkel. Jag tappade bort mig själv för länge sen. Eller så kanske jag gillar att irra runt i ett virrvarr av tankar, ångest och förvirring?
Silence, I beg you.
Min granne har nån slags fadderbarn hos sig. Två stycken faktiskt, som om inte ett räckte. Och killen ( åh så gärna jag vill använda ett fult ord just nu ) spenderade stor del av gårdagen med att gå mig på nerverna. Han satt vid utemöblerna, precis bredvid häcken som gränsar tomterna, och spelade nån typ av reggae-musik. Sådär lagom högt att varenda invånare i skogen skulle höra det. Därför planerar jag min hämnd just nu. Jag tänker sätta mig på motsatt sida av häcken och låta härlig hårdrock överrösta det han kallar musik.
( Hah, och så säger dom att blondiner inte har nåt innanför pannbenet. )
Annars mår jag skitbra. Mitt feta blåmärke på armen vill inte lämna mig utan har varit där i exakt en vecka nu, en aning mindre smärtsamt nu men fortfarande lika synligt. Jag vill shoppa. Imorrn ska jag shoppa. Mitt tuggummiberoende börjar gå lite överstyr, men bara lite. Det börjar snart regna. Jag knarkar nostalgi-låtar och bor i stora skjortor. Jag borde städa. Istället tänker jag spendera kvällen med desperate housewifes, ben & jerry's icke goda sorbet nånting glass och jordgubbar.
Nu kom regnet.
Keep on, whatever it is you're doing to me.
Egentligen, hur mycket av ditt förflutna måste du ge upp för att kunna ta dig hela vägen till framtiden? Hur mycket måste du släppa taget om? Matriella saker, en vän eller två, drömmar i hundratal. Det kommer finnas många saker du inte kan ta med dig hela vägen fram. Men säg att det finns en person, en person du bryr dig om mer än dig själv i vissa lägen, som äger större delen av ditt förflutna. Han finns även med i nuet titt som tätt. När man minst anar det dyker han upp. Kommer han äga din framtid också? Kommer han bli den som du jämför alla andra du träffar med? Kommer hans ansikte vara det första du ser när du vaknar, trots att han faktiskt inte ens är där? Kommer han vara allt du kan se? Eller kommer du nånsin kunna få förmågan att släppa honom fri, att släppa dig själv fri? Kommer du nånsin kunna säga till honom att " vet du vad? du är en del av mitt förflutna, jag kan inte förneka det. men jag tänker inte ta med dig till framtiden "? När är det egentligen dags att lossa på repen och inse att varje liten del av ens förflutna inte kan följa med till framtiden? Och när man väl gör det, hur kan man vara säker på att man väljer rätt personer att ta med sig vidare? När jag tänker efter så vet jag svaret på frågan redan. Han kommer vara en del av min framtid. Han kommer finnas där, titt som tätt, precis som nu. Vi kommer bråka, vi kommer bli sams. Precis som nu. För det är vad som gör oss till oss. Det är en del av det där underbara vi har ihop. Vi har ett förflutet, visst. Och vi kanske inte gjorde allting jättebra, vi kanske inte var dom smartaste på jorden. Men det finns en framtid. Det finns tid att rätta till dom där misstagen vi gjort. För om vi har rört till det tillsammans så kan vi också ordna upp det tillsammans.
För att minnas är en sak. Men att fortsätta hoppas är en annan. Och det är faktiskt hoppet som håller mig vid liv.
You've lost that smile on your face.
Nää seriöst, kom igen nu. Jag vill inte bara ha den. Jag behöver den.
Exakt en tusendel försent.
Och så blev jag sjuk
Och blev den skugga du ser nu
Det gör mig tydlig igen.
Fyll mig med luft igen
Gör mig synlig
Du får gärna avsky mig
om du gör mig tydlig igen
Om du vill visa dig igen
Om du vill komma hit igen
Om du vill röra mig igen
Så måste jag vara i färg
Fyll mig med vatten min vän
men håll mig flytande
Jag låter dig avsky mig
Det gör mig tydlig igen
Om du vill visa dig igen
Om du vill komma hit igen
Om du vill röra mig igen
Så måste jag vara i färg
Du, jag och alla andra.
OM DITT LIV VAR EN FILM, VAD SKULLE SOUNDTRACKET VARA?
Såhär går det till:
1. Öppna dina låtar (iTunes, Winamp, Media Player, iPod, etc)
2. Sätt den på blanda
3. Tryck på play
4. För varje fråga, skriv sången som spelas
5. För varje ny fråga, tryck på "next" knappen.
6. Ljug inte.
Öppning: Was it a dream
Vaknar upp: Crashing down
Första dagen i skolan: Memory of you
Förälskar sig: Last waltz
Slagsmål: Me vs the world
Gör slut: Don't give up on love
Bal: Hush little baby
Livet: What I want
Nervsammanbrott: Take me under
Åker bil: The heart never lies
Tillbakablick: Long before rock 'n' roll
Bröllop: You're pretty good looking
Födsel av barn: Our eyes
Avgörande strid: Magiskt men tragiskt
Dödscen: I don't love you
Begravningssång: Sista dansen
Eftertexterna: Du får göra som du vill
Make me believe.
Och, bara sådär, så raderades mitt förflutna. Tja, inte allt då. Jag minns ju, det är klart. Men bilderna, låtarna, dokumenten.. ja, allt sånt är borta. Allt jag förknippade med hemska saker är borta. Allt som hörde ihop med något bra är borta. Och allt däremellan. Nu har jag inget annat val än att börja om för jag kan inte få tillbaka det. Hur skumt känns inte det? En del av mitt förflutna är borta och minnena jag hade av det försvann på samma gång. Det känns lite som om nån har ryckt loss en del av mig, låst in den i en låda och förstört nyckeln. Det känns som om det fattas en liten del av mig. Jag vet, jag vet, det var bara småsaker. Några dokument, lite musik och ett hundratal låtar. Men det är också en liten del av det som gjort mig till mig, den jag är nu. För det jag förknippar med dom där låtarna, texterna och bilderna är minnen. Minnen av sånt som kunde ha förstört mig men som jag klarade mig igenom. Lite som att få en påminnelse om och om igen att jag faktiskt kan. Allt sånt är borta nu. Ja, det är något så patetiskt som att datan kraschat som jag snackar om. Men hur patetiskt det än låter så har jag otroligt många minnen som hörde ihop med det som fanns på den. Sånt man aldrig får igen. Äsch, jag får se det som att det är menat såhär. Det var meningen att det skulle försvinna. Då är det meningen att det är nu jag ska börja om, det är nu man startar på ny kula eller vad det heter. En ny start. Ett tomt papper som jag kan klottra ner vad jag vill på. Men jag kommer alltid förknippa breaking benjamin med killen som sårade mig, svartvita översminkade bilder med bilddagboken och falklandskriget med att min lärare lurade mig. Vissa saker kommer visst aldrig förändras.
There, it's out of my system.
Hej, hejdå eller bara farväl?
En dag kanske vi ses igen. Då kan vi ta upp där vi stannade. Där vi tryckte på paus. Det här är inte ett hej. Det här är inte ett hejdå. Det här är inte heller ett farväl. Det här är ett " vi ses snart igen ". Så länge du minns mig, och vad vi fortfarande har, så finns jag kvar. Jag kommer lämna kvar en bit av mig för din skull tills jag kommer tillbaka. Vi ses snart igen. Det är det enda löftet jag kan ge dig just nu.
Love or leave.
Jag vet att det vi gjort är fel. Det är väldigt fel, väldigt otroligt fel. Men just då kändes det så rätt, och det gör det fortfarande. Det är både rätt och fel. Och det är det som gör mig så förvirrad, för jag vet inte vilket det lutar mest åt. Jag vill tro att det är fel, jag vill kunna säga " nej, det går inte ". Jag vill. Men jag kan inte. För du har en konstig förmåga att få mig att gå vilse i dina ögon. Och det får mig att inse att nej, jag kan inte säga att det är fel. För jag behöver dig. Du är luften jag andas. Du är det jag behöver för att överleva dagen. Nej, det vi gjort är inte fel. Det är rätt.
Men du tog ändå allt du ville ta.
Jag har suttit ett bra tag nu och vänt mig om varje gång jag hört det där surrande ljudet. Varje gång trodde jag att det var min telefon. Tills jag såg den feta getingen i fönstret. Hoppsan då.
Annars tycker jag också fortfarande att Lukas borde vunnit hela robinson. Jag tycker också att någon borde sponsra mig med sisådär en miljon kronor. För trots att min garderob kan verka lite överfull ibland så känns det fortfarande som om jag inte har nåt att ha på mig. Crap.
Bland stjärnor och planeter.
* En svart väst, lite längre modell.
* Ett par höga gräddvita converse.
* Ett par snygga jeansshorts. Gärna lite halvtrashade. Alltså inte ett par som är okej utan som är " WOW! "
* En lite större adidasjacka. Gärna fler än en.
* Ett par tighta snygga jeans i snygg mörkblå färg.
* En jeanskjol med slitningar.
* Ett par nya nike air.
* Ett par jeansleggins ( ja, även jag ).
* Ett par svarta trashade jeans. Hur snyggt?!
* Ett par boyfriend-jeans.
* Ett par högklackade ankelboots, med nitar helst.
* En ny rutig skjorta, helt mörkmörkröd. Nästan lite blodröd.
* Ett par tighta ljusblå jeans med snygga slitningar.
* En snygg bikini.
* Flera enfärgade slappa t-shirts. Särskilt en mörkblå.
* En till mobil.
* En tatuering.
* Ett fast jobb.
* En lägenhet i ett annat land.
* Några miljoner.
* En egen ande i lampa.
Tomten, om du ser det här, jag har varit snäll större delen av tiden sen jul och tycker faktiskt att jag förtjänar en liten present. Tack.
It's a no no.
Alltså dom är ju inte.. dom kan ju.. dom kanske är.. men dom är ju lite..
Nä, dom är helt enkelt bara hemska. Jag är mållös.
Ingen gör det bättre.
50 frågor om mig
1.Vad/vem fick dig att skratta idag?
TV:n.
2. Vad gjorde du 8.00 imorse?
Soooooooov.
3. Vad gjorde du för 30 min sen?
Glodde TV.
4. Vad hände dig 1993?
Öh.. Jag fyllde ett, åh vilken stor dag det var!
6. Tre ord varför du sist spydde?
Jag minns inte.
7. Vilken färg är din hårborste?
Svart och silver.
8. Vad köpte du sist?
En tröja.
9. Vad fick du senast i present?
Minns inte?
10. Vilken färg är din dörr?
White.
11. Var förvarar du dina pengar?
Plånboken för det mesta. Om inte det är småmynt, då lämnar jag dom lite överallt i mitt rum. Eller om det är kuvert med pengar som man får när man fyller tex, då gömmer jag undan dom för att inte slösa allt på en gång. Sen minns jag inte var jag lagt dom när jag behöver dom och hittar dom tre år senare.
12. Hur var vädret igår?
Molnigt.
13. Vart kramades du sist?
Praktiken.
14. Vad ser du fram emot?
Öh.. Jag vet inte, när ett paket dimper ner i brevlådan och det står mitt namn på det, kanske?
15. Vad är 15?
Något jag var i nian.
16. Vilken skostorlek har du?
38 för det mesta.
17. Vill du klippa dig?
Vill inte. Men borde absolut.
18. Är du över 25?
No sir.
19. Pratar du mycket?
Med rätt personer.
20. Kollar du på O.C.?
Näpp.
21. Har ditt namn ett "x" i det?
Nej?
22. Känner du någon som heter Steve?
Nope.
23. Hittar du på egna ord?
Haha öh. Det händer väl att man säger fel nån gång och det blir till ord folk aldrig hört?
25. Är du en typiskt svartsjuk person?
Inte direkt.
26. Vad har du för mobil?
Nokia express music.
27. Vem ringde du sist?
Uh.. maria tror jag.
28. Biter du på naglarna?
Usch, sånt är vidrigt!
29. Har du lockigt hår?
Nix, rakt.
30. Vilken konsert ska du på härnäst?
No idea.
31. Vem är den sämsta personen i ditt liv just nu?
Jag känner inte för att peka ut nån, då får jag skit för det.
32. Hur många gånger har du svurit idag?
Inga alls. Duktig flicka (a).
33. Vilket ord/ vilken mening säger du ofta?
Det är ett b-ord.
34. Har du sett filmen 'Donnie Darko'?
Nej?
35. Ska du jobba imorgon?
Nope, ledig.
36. Vem sa du "jag älskar dig" till sist?
Min hund.
37. Vad borde du göra nu?
Rota fram lite kläder.
38. Har du något smeknamn?
Flera.
39. Sover du mycket?
Nja. För lite när det är skola och för mycket när det är helg.
40. Vilken är den bästa film du sett inom loppet av 2 veckor?
Georgia rules
41. Vad ska du göra på lördag?
Imorrn? Ingen aning.
42. När var du ute sist?
Stund sen tror jag.
43. Har du gråtit idag?
No.
44. Är du en glad person?
Oftast är jag det.
45. Har du roligt nu?
Nej, det är därför jag gör det här.
46. Vad äter du helst?
Ärligt? Ingenting.
47. Vem var du med sist?
Maria
48. Vad heter din mamma?
Det börjar på p och är tre bokstäver.
49. Vad är hela ditt namn?
Det är hemligt.
50. Tycker du om någon just nu?
Maybe.
Fokusera.
Okej, jag erkänner, jag kan vara otroligt klantig. Verkligen otroligt. Eftersom jag har min praktik i en mataffär så är det ju mycket plocka upp varor och sånt, det fattar ju vem som helst. Och varorna staplas ju på träpallar, fattar du vilka jag menar? I alla fall skulle jag lyfta upp en sån en halvmeter - meter för att lägga den på några andra. Jag orkade lyfta upp den så den balanserade på ett hörn ( hej, jag är klen ). Vilket var skitbra för sen gled den när och föll på min arm. Det är två dar sen, det gör fortfarande svinont och jag börjar få en blåaktig ton på armen. Nu har jag gnällt färdigt för idag!
It's the secret that keeps it alive.
Du vet mer om månen än du vet om mig.
©
Du lämnar märken på mig.
Jag vill inte tänka på framtiden. Jag vill inte ens låta det ordet lämna mina läppar. För det skrämmer mig. Inte själva grejen att tiden kommer ändras. Utan mer rädsla av att förlora dom som står en otroligt nära, sådär kusligt nära. Dig. Det är dig jag är rädd för att förlora. Och jag vet att min framtid inte kommer ha dig med, du kommer vara en del av mitt förflutna. Vilket kommer vara nu. Du är en del av nuet och det är allt jag begär, att stanna hos dig. Jag kan inte tänka på framtiden om jag inte kan vara säker på att du kommer vara en del av den.
Smile, even if the moon comes crashing down.
Hemma kan aldrig bli borta. Och borta kan aldrig bli hemma.
Om inte hemma har varit borta hela tiden.
Vi hade allt men släppte det för lätt.
Det krävs att ha varit olycklig en lång tid för att inse när man verkligen har funnit lyckan.
Jag hittade dig.
Laugh yourself to death.
Buss 47 från Djurgården
Bussen är proppfull och passagerarna kan inte tränga ihop sig p.g.a. en mamma med barnvagn.
Busschauffören: Du måste gå av, du får inte ha barnvagnen här om den blockerar för andra passagerare.
Mamman: Jag går inte av, jag har redan missat tre bussar!
Busschauffören: Okej, men om bussen fattar eld kommer ni att brinna upp allihopa.
En pappa till sin förskräckta son ~7: Det är en riktig psykolog som pratar nu.
Konsum, Lambohov, Linköping
En bunt studenter i lila overaller är på väg in på Konsum. En grabb ~5 och hans mormor går samtidigt ut. Mormorn förklarar varför studenterna har overall på sig.
Mormorn: De är som lite större dagisbarn.
Bar Söderhof, Stockholm
Två killar och en tjej ~25 sitter och dricker öl på uteserveringen en kväll.
Kille 1: Hörrni, jag har börjat springa!
Kille 2: Vadå? Till bussen?
Kille 1: Nej nej, jag har börjat motionera.
Tjejen: Men det är ju jättebra för dig!
Kille 2 (skeptiskt): Men... varför började du med det?
Kille 1: Jo... (Han tänder en cigg)... mitt internet dog igår.
Buss 111 mellan Växjö och Alvesta
Två killar ~20 sitter på bussen och pratar om sex.
Kille 1: Jag skulle aldrig spendera mer än två tusen spänn på en dildo!
Kille 2: Vad fan ska du med en dildo till? Eller förresten, jag vill inte veta...
Buss 2, Sundsvall
Två tjejer ~14 sitter och pratar. En svartrockare sitter mitt emot dem.
Tjej 1: Jag läste att allt man värmer i mikron tappar näring.
Tjej 2: Vadå? Så om jag mikrar en gurka en morot och sallad, så innehåller det ingenting efteråt?
Tjej 1: Ja ungefär, mikron suger ur allt liksom.
Tjej 2: Men jag mikrar alltid mina nudlar! Då är det ju ingen näring i dem alls när jag tar ut dem?
Tjej 1: Nä, helt tomma. Man ska koka nudlar!
Bussen stannar på en hållplats och svartrockaren reser sig för att gå av.
Svartrockaren: Nudlar innehåller förfan ingen jävla näring hur ni än gör.
Planet från Sverige har just anlänt. Reseledaren, en mörkhyad kille ~25, står och tar emot resenärerna.
Reseledaren (till en familj): Resebeviset tack!
Mamma ~40: Resebeviset?! I don't understand you!
Dotter ~16: Åh nej, det här kan inte vara sant...
Pappa ~45 (stolt): Det är lugnt ungar, det här fixar pappa!
När bussarna börjar åka ut till hotellen, står familjen fortfarande kvar på flygplatsen.
Kiss and run.
Min kanin är en vampyr. I alla fall tror han det. Jag är grymt sugen på pringles. Jag har städat. Och hittat tvåhundratrettiosex kronor i enkronor och femtioöringar (!). Jag vill ha pringles. Jag har ett stort blåmärke på benet som jag inte har en aning om vad det kommer ifrån. Jag vill ha pringles. Jag vill klicka hem kläder. Jag älskar regn. Är jag ledig på torsdag och fredag? Jag vill ha pringles. Jag behöver ett jobb. Jag tänker för mycket.
The biggest problem in the world.
Haha kusligt värre. Men allvarligt talat nu, robinson förlorade massor på att Lukas åkte ut ( helt gravallvarlig här ).
Och nej, jag har inte pallat installera nya msn än. Jag ska.. snart.. senare.. nån gång.. kanske.
När föddes tomma ord?
En av oss överlever det här. Det kommer inte bli jag. 
©
I gotta go crazy just to stay sane.
But what if I stay and wait till she comes home?
She don't even know, she loves you in vain
The lies that you told will turn into sorrow
I gotta go crazy just to stay sane
I wanna... I wanna break you
Ett plus ett är tre.
Just nu ligger det elva tuggummipåsar i mitt rum, varav tre är tomma. Snart fyra. Inte illa. Jag är grymt sugen på att klicka hem kläder men jag måste spara mina pengar till annat just nu. Vilket får mig att minnas hur mycket jag behöver ett jobb. Och ibland undrar jag om folk som säger att tonåren inte är jobbiga nånsin varit där? För enligt mig är det den värsta tiden.
Consider me gone.
Nu förlorar du mig, så som jag förlorade honom för länge sen. Du sa att du förstod hur jag kände när jag berättade det för dig, men jag tror inte att du riktigt förstod. Lite kanske men aldrig riktigt. Du försökte bara visa att du fanns där för mig, att du stod på min sida. Och att du alltid skulle finnas där, no matter what. Och att säga att du gör allt för mig tyder på något som kallas känslor. Jag är inte bra på sånt. Jag är värdelös på sånt. Så jag gör det enda jag kan riktigt bra. Jag springer iväg. Jag rymmer. Jag gömmer mig. Bara för att slippa ge bort mitt hjärta till någon annan och riskera att han har sönder det. Missförstå mig rätt, det är inte dig jag är rädd för, det är mig. Eller nej. Jag är rädd för att jag kanske börjar känna saker om jag stannar. Jag är rädd för känslor. Känslor har bara lett mig till botten. Jag vill springa iväg, jag vill springa så fort jag kan. Men jag kan inte. Det är som om jag är fastbunden med ett osynligt rep, fast hos dig. Det är något som hindrar mig från att gå. Känslor.
Jag visste att jag inte kunde springa ifrån dom för evigt. Jag.. hade bara hoppats på lite längre än såhär. Så nej, du förlorar mig inte här och nu. Du kommer aldrig förlora mig. För även om jag en hemsk dag måste gå, så lämnar jag kvar något hos dig. Du kommer alltid ha en bit av mig för dig själv. Jag insåg det inte föränn nu men.. du har redan snott mitt hjärta ifrån mig. Så det spelar ingen roll hur långt jag springer, för vägen leder alltid tillbaka till din famn.
Tuggummidieten.
Det är ganska illa när du inser att du faktiskt lever på tuggummi, vatten och lite mer tuggummi. Så, vad gör man åt det? Man stoppar två nya tuggummin i munnen och börjar sen tänka på annat.
You know it keeps you awake at night.
Mysteriet skolan.
När en lärare säger " jag vet att du kan " menar han egentligen " jag hoppas att du kan så vi slipper gå igenom det här en gång till ".
När en syo säger " du får söka hur många linjer du vill " betyder det egentligen " håll dig till tre ".
När någon säger att maten är god menar dom egentligen " jag har inget annat val och är utsvulten ".
När en elev säger att hon glömt läxan menar hon egentligen " den var så tråkig att jag inte orkade göra den men jag säger att jag glömt den så verkar det som att jag har mycket att stå i fast jag inte har det ".
När en lärare säger " glöm inte det här nu " betyder det egentligen " du får inte glömma det, för jag kommer glömma det. "
När en elev säger till gympaläraren för sjunde gången i rad att hon glömt kläder menar hon egentligen " när ska du fatta att jag inte tänker vara med? ".
Minns du fortfarande vad du lovade mig?
The darkness shows me where you are.
I start to shiver while I cry
I feel the pain that hurts my heart
I count the tears, I count the days
I can not find a way
But then I hear a quiet voice
So far away outside my room
I can't wake up, is this a dream?
Will I touch your skin again?
Look into my eyes now
Feel the pain that I feel
Hold my hand and touch me
Taste the sin of my skin
Rain is calling in the night, is your pain
But you can never bring me back to life again
You can never bring me back to life again
Det kallas tvivel.
Jag lever för kicken, precis som du
Jag blir oinspirerad och ledsen av kraven och stressen
Jag har frihet i blicken, precis som du
Här står livet i farstun, så nära inpå
men det är nåt som gnager ändå
Det kallas tvivel, det där som stör
Det kallas för en klump i magen och ett konstigt humör
och jag ser hur du tänker på nåt
hur du längtar dig bort
som en fågel i bur
En obehaglig distans
en konstig känsla nånstans
Det känns tomt - eller hur?
Allt jag vill ha och allt jag ber om.
Jag fryser, jag skakar. Du rör vid mig och jag får tillbaka värmen igen, bara sådär. Jag är rädd och orolig, du ler mot mig och min värld är tillbaka så som den ska vara. Ofarlig, trygg och.. perfekt. Jag tvekar över nånting men plötsligt hör jag dig säga något, och alla mina tvivel är som bortblåsta. Du gör det igen. Och nu är du farligt nära. Snart faller jag, så som jag gjorde då. Men jag är livrädd. Livrädd för att jag redan har snubblat till.
Allt jag vill ha och allt jag ber om är att vi ska fortsätta såhär, fortsätta vad vi än gör nu. Jag vet inte vad vi håller på med och jag tror inte du vet det heller. Men du får mig att känna mig så.. trygg. För om jag faller, om jag snubblar till, så vet jag att du står precis där bredvid mig och tar emot mig direkt. Jag vet att du finns där för mig när jag behöver dig. Allt jag vill ha och allt jag ber om... är dig.
Out of my head, out of my bed.
Jag säger saker jag inte borde. Jag gör saker jag aldrig ens borde fundera på att göra. Jag ger blickar som bara du kan förstå vad dom betyder. Jag gillar hur du försvarar mig. Jag gillar hur du tröstar mig. Jag gillar hur du tror på mig och stöttar mig. Jag gillar hur du håller om mig. Jag gillar sättet du ser på mig på. Jag gillar orden du säger till mig. Jag gillar tanken på att du finns där för mig, när ingen annan gör det. Jag borde inte vara såhär. Jag borde inte säga dom där orden. Jag borde inte ge dig dom där blickarna. Jag borde.. gå. Jag borde försvinna. Men jag kan inte. Det känns som om du har bundit fast mig med något osynligt rep och varje gång jag ens försöker gå iväg så drar du mig tillbaka. Som om du vore en magnet och jag nåt metallföremål. Jag borde inte gilla det du gör med mig när jag inte ens vet vad det är. Jag vet bara att jag inte borde, det är inte bra för mig. För det slutar bara med att jag slås i bitar.
Jag har fallit, och det är oförlåtligt.
Skrik och panik.
Panik. Panik med stort p. Jag behöver ett jobb. Jag kommer aldrig överleva sommarn utan ett jobb. Jag flippar ur så fort jag tänker på det. Jag vill inte ha sommar, inte om jag inte har ett jobb. Nej. Jag vill ha en ande i en lampa. Som ger mig ett jobb.
You smile and make all wrong right.
This was not supposed to happen. But it did, didn't it?
Jag behöver honom så som du behöver syre.
Jag vill inte förlora dig så som jag förlorade mig själv för länge sen.
Men vågar jag stanna kvar?
Jag undrar om du
Hade kraft att ge dig av
Eller mod att stanna kvar
Vågat bygga på nåt nytt
Jag undrar om du
Har kunnat ge och kunnat ta
Kunnat öppna dig som jag
Vågat vara här och nu
För allt jag kräver är ett svar
När jag tagit slut
När jag inte orkar mer
När rädslan tar vid
Rädslan förstår mig mer
Då kan jag inte se
Kan jag inte röra dig
Har jag då hittat nån annan?
Säg nu hur du ser mig
Let's leave this mess behind.
Plötsligt blev allt grymt komplicerat.
You got me.
Det är varning för ras
Gå så försiktigt du kan
Dina ögon kan krossa min värld som stenar mot glas
Varning för ras
Vem har sagt att du måste lämna allt du var?
Vem har sagt att här tar resan slut min vän?
Vem har sagt att du måste lämna allt du var?
Vem förstår dina blå trötta ögon?
Vem har gett dig såren som du bär?
Som jubelidioten som bara traskar på
Försöker glömma allt
Men det förflutna lämnar spår
Så låt mig vagga dig låt min lindra ditt hjärtas kval
Du säger att du har förlorat
Jag säger det här är bara början
Så låt mig vagga dig låt mig lindra dig med min sång
Det är vi mot dom
Hej älskling klä av dig din rädsla
Hej älskling sluta springa från din stad
Det du söker finns här att finna
Om du bara stannar upp ett slag
Through the streets of London.
Och by the way, om jag inte skaffar mig ett riktigt jobb till sommarn och det fuckar up mina planerar helt så försvinner jag till London i början av juni och till Finland lite senare under sommarn. Mys.
Det sägs att det finns alltid nånting bra i det som sker.
Allt jag vill är att du ska lyckas med det enda jag inte klarade av.
Bli lycklig.
Don't be sad for long.
Jag är nittionio procent säker. Det är bara en pytteliten del av mig som fortfarande tvekar. Jag.. skippar gymnasiet. Ja, jag skippar gymnasiet. Folk säger att man ska följa sitt hjärta och ärligt talat är det något jag aldrig gjort. Föränn nu. Nu ska jag ändra på skiten, vända upp och ner på hela min värld och bara göra det som känns rätt. Lita på sin magkänsla och allt det där. Det låter som en underbart, härligt, skitbra, perfekt idé. Tyvärr är det lite svårare än det låter. För jag vet att om jag gör det här, så väljer jag bort mycket jag vill slippa och även mycket jag vill göra. Men ärligt talat så väger dom dåliga sakerna tyngre. Jag har bestämt mig. Jag skippar gymnasiet.
Sweetie, you had me.
So testosterone boys and harlequin girls,
Will you dance to this beat, and hold a lover close?
Well, this was awkward.
Sverige har ingen armé. - George W. Bush
Ärligt talat trodde, och tror, jag faktiskt samma sak.
Livet är en skräckfilm.
Vet du vad jag gjorde innan jag gifte mig? Allt jag önskade. - Henny Youngman
Jag trodde inte ens på skilsmässa föränn jag gift mig. - Diane Ford
Jag har ibland funderat på att gifta mig - och så har jag funderat igen. - Noël Coward
- Jag antar att du inte tror på äktenskapet?
- Bara som en sista utväg. - Gertrude Michael & Mae West
Äktenskap är som att sticka handen i en korg full av ormar i hopp om att få upp en ål. - Leonardo Da Vinci
Vilken tur att jag inte tror på giftermål, bröllop och sånt tjaffs.
Everything I need is everything you are.
Sitta uppe på däck på en färja, då det gungar sådär härligt mycket att det känns som " shit, båten välter! ". Måsar som skriker, skinande sol och doften av saltvatten. Glittrande blågrönt saltvatten. Korta shorts, oversizad t-shirt och ballerinaskor. Musik i lurarna och iste.
Tja, det är inte riktigt dags för det än. Men å andra sidan, jag köpte en fin tröja idag!
Dock inte den jag planerade att köpa, då det bara fanns xl kvar.
Like the star of a really sad story.
Moving on is a simple thing
What it leaves behind is hard
You know the sleeping feel no more pain
And the living are scarred
These are the last words
I'll ever speak
And they'll set me free
He said, I repeat.
Själva poängen med citat är att man kan förudmjuka någon med hjälp av andras ord. - Amanda Cross
Cyklist misshandlade oskyldig bil. - Norrländska socialdemokraten
Psykologi: Den vetenskap som talar om för dig vad du redan vet med ord du inte förstår. - Okänd
Jag gillar inte utlandet. Jag har varit där. - Kung George V
Jag reser min väg eftersom vädret är för bra. Jag hatar London när det inte regnar. - Groucho Marx
Fingers crossed, my time is coming now.
Bara för att slippa städa mitt kaos till rum och garderob så vände jag upp och ner på hela köket. Med andra ord, jag försökte baka. Sockerkakan blev visst lite för fet och vispen ville absolut inte sammarbeta med mig. Det ironiska är att jag sa till mamma innan hon gick ut att " jag kan absolut inte hantera en visp! ". Vad händer? Precis det jag sa, jag kan inte hantera en visp. Alltså en elvisp. All deg fastnade på visparna och hela skiten gick i otakt. Och några fula ord lämnade mina läppar. Mh, gissa hur roligt det var att gå och hämta mamma och erkänna att jag blivit slagen av en elvisp?
I let you think that I'm yours when I'm not.
And when it hurts the most
I'll push a little more
I'm back where I started at
You know I'm a little lost
So suddenly.
Det är nån som kommer och stå och vela i affären på måndag morgon. Någon är jag.
Perfektion.
Enjoy this moment.
in weakest moments I weep
'cause I like the way tears fit my cheek
in darkest moments I cry
oh, how I love the way tears soothe my face
I like it soft, I like it wet
I like my make up in a mess
so I cry hard, let it fall
and I won't stop until my tears are all shed
You're free to fly tonight.
* Jag är livrädd för myror, lastbilar och ormar.
* Jag är inte bra med barn. Om dom blir tråkiga går jag iväg.
* Jag kan flytande finska, svenska och engelska.
* Fairytale gone bad är så mycket mer än en låt för mig.
* Så fort jag får tillräckligt med pengar över så tatuerar jag mig.
* Innan jag är tjugo planerar jag att flytta till Finland.
* Jag har en speciell talang. Jag säger fel saker vid fel tillfällen.
A new start.
Jag behöver en ny blogg, tillfällig eller inte vet jag inte än. Men min förra behöver en otrolig rensning av texter som ska bort och allt sånt där innan jag fortsätter med den, om jag nu gör det. Så vad tänker jag fylla den här.. öppna dagboken med? Precis vad som helst, på gott och ont. Kläder, musik, skvaller, kändisar, lite mer musik, djupare texter, lite för mycket bilder, citat, vad som händer i mitt liv och lite till. Ja, en otroligt rörig blandning men också hundra procent jag.
En bra förklaring till namnet har jag ingen, utom att det faktiskt är ett hundnamn.
