mirko

För mer än en vecka sen tappade jag en pall ( vilket betyder flera meterlånga träplankor som sitter ihop ) på armen. Blåmärket fick jag som minne, även om det är mer brunlilagult nu. Idag var jag otroligt skillad, once again, och skulle öppna en låda. Så jag tog fram den pyttelilla fickkniven och - ratsch! - rakt över tummen. Hur smart är det att sätta handen precis där man ska skära på en skala? -10. Men det är lungt. Det är okej. För nu kan det bara gå bättre. Om man nu förtränger att jag lyckats klämma mig själv mellan en enorm plockpall ( som var tre gånger så stor som jag ) och väggen vid frysen. Nu känner jag mig plötsligt som en typisk blondin. Men jag lovar, jag ska skärpa mig. Från och med nu ska jag tänka innan jag gör något. Och innan jag öppnar käften med, för den delen. Ehm.. äh, hoppas inte på för mycket. För vad vore jag utan mina korkade påhitt?