Now we're saying goodbye again.
Du är inte min första kärlek. Jag vet att det är det du vill höra och jag vet att du önskar att det vore så men nej, det är du inte. Och ibland önskar jag att jag kan säga att du alltid är Han, Han med stort H. Att det alltid varit du. Men jag gillar inte lögner. Så jag låter bli.
But I miss you too.
Min DVD hackar och har även fått tre av mina favoritfilmer att hacka. Vilket gör att jag nu är emot den helt.
Det är en irriterande fet fluga i mitt rum.
Jag är fortfarande fast på samma hemska praoplats.
Praktiken gör att jag blir äckligt överdrivet trött och därför sover hela helgen för att orka jobba igen. Värt det? Nej.
Min säng behöver bäddas.
Jag längtar till julafton.
Jag vill ha snöstorm.
Jag måste städa.
Jag har ingen kraft kvar.
Jag är törstig men orkar inte gå.
Min mobilräkning slog rekord.
Jag har sår på fingrarna.
Jag vill ha nya skor.
Jag vill shoppa.
Jag är trött på falska vänner.
Jag är trött på den här stan.
Jag är trött på allt just nu.
Tja, det var nog det.
Bad day, bad night, bad dream.
Idag är en sån där jobbig dag då inget verkar gå rätt och man stör sig på massor. Till exempel.
* När man laddar upp en bild med en låttext under, sen kommer nån och skriver bara ' hellström '. Ja, det är klart jag vet att det är han om jag tagit med texten, varför påpeka det uppenbara?
* Snöblandat regn. Bara snö som stannar, tack.
* Folk som pratar om något man absolut inte har en aning om och inte intresserar sig för och att dom sen förväntar sig att man fattar allt dom sagt. Jag lyssnar inte ens.
* Stökigt rum. Finns det nåt jobbigare än att snubbla till på en klädhög när man är sur?
* När man behöver prata med någon som lyssnar men ingen har tid. Och att dom sen bara förväntar sig att man lyssnar på dom när dom behöver. Jag har ett eget liv och egna problem, jag är inte bara här för att lösa dina.
* När ens choklad tar slut. Och man behöver mer.
* Det går inget bra på TV. Vart har alla bra TV-kvällar tagit vägen?
* Folk som bara bryr sig om ens problem för att dom är nyfikna att veta vad det är.
* Datorn. Varför får man en vista, egentligen? Vi kommer ändå inte överens.
* Inga nya filmer och inga chips.
* När man behöver en kram men det finns ingen som kan ge en.
Nej, jag är inte bitter. Bara lite smått sur.
I en mycket finare värld.
Praktik i mataffär, del två.
Blålila fuckad tumme. Revben som gör det svårt att andas. Gå och garva ihjäl mig med en kund. Bakis i frysen. En chef som säger att jag är ifrån mumindalen. Stort behov av choklad. Funderat på att improvisera tyska. Lyckats starta larmet. Svimfärdig. Större behov av något salt. Tanken på något salt gjorde mig törstig. En man skrattade åt mig innan jag hann säga något och bara gett honom en blick, vilket gjorde att jag var nära att säga " om du tycker jag är rolig nu vänta tills jag öppnar käften! ". Jag lät bli. Han skrattade ändå.
And she will make sure that you remember.
Praktik i mataffär.
Det kom en väldigt läskig, aningen skrämmande, man och sa " blöblöblö nyponsoppa? " till mig. Jag visade honom vart den fanns. Sen log jag mot honom och väntade på att han skulle ge mig ett tack och sen gå. Det fick jag inte. Jag fick mer " blöblö nej inte den.. blöblöblö? ". Ehe? Sen började han snacka tyska och väntade på att jag skulle säga något tillbaka på tyska. Ungefär nåt i stil med " Jahaaa, nu vet jag, det är härborta! ". Problemet är att mina tyska-skills inte är särskilt imponerande. Så om jag hade försökt mig på ett svar hade det blivit " scheisse ich vet inte vad dich snackar om! ". Typ.
Hur gick det? Han sa något mer och lämnade mig sen stående där som ett frågetecken, utan att ha en aning om vad han precis sagt till mig. Kanske sa han " inkompetenta idiot " eller kanske sa han " hon var en äkta blondin ". Det kommer jag aldrig få veta. Och kanske, bara kanske, kommer det hålla mig vaken inatt.
In the face of doom.
Min sockervaddsmaskin strejkar. Jag tror min värld just gick under och jag med den.
I wrote riddles in your head.
En av dom stora gåtorna i livet är ju det där när man köper en ny mobil. Att telefonförsäljaren nästan alltid säger " om den inte skulle funka, så är det bara att ringa ". Är det bara jag som hör ironin i det?
Are you sure it's not a bad dream?
När min mobilräkning plötsligt blev lite över femhundra så kunde jag, helt tydligt, se skorna jag ville ha få vingar och flyga iväg långt bort för att inte återvända. Det kanske inte var en sån bra dag trots allt.
How did you find me?
Jag vet inte hur du lyckades men du har satt en radar på mig. Den ger utslag varje gång jag är på väg mot lyckan och då vet du att det är dags att rycka in. För inte får jag bli lycklig, absolut inte. När jag trodde att jag glömt allt vi sagt, förträngt det du gjort mot mig och gått vidare - då dyker du upp. Som ett spöke ur döda drömmar. Du bara är där, precis som alltid. Ljudlöst och tyst, men plötsligt står du där. Jag vet inte vad jag ska säga, jag vet inte vad jag ska göra. Så jag bara står där. Jag stirrar på dig och kippar efter andan. Lever jag? Eller har du verkligen dödat mig? Andas jag? Det var frågorna som surrade i mitt huvud. Snabbt la jag handen över hjärtat och insåg att jo, det slog. Inte som vanligt men det slog. Jag var inte död. Än. Jag fick inte fram ett ord, alla ord som snurrade i mitt huvud kändes fel. Så tills sist väste jag bara fram " vad vill du ha av mig? ". Okej, inte världens bästa val. Men det var det enda jag fick fram. Du log snett och förklarade. Förklarade allting och jag erkänner att jag inte lyssnade, det är därför jag inte längre minns. Det enda jag fokuserade på var att minnas hur man andades normalt. När du till slut stängt munnen och stod där och såg på mig med förväntansfulla ögon, det var då jag insåg att det var min tur. Min tur att säga vad jag tyckte, vad jag tänkte. Jag var nära att säga " du har bara förstört mig varenda gång, varför förtjänar du min tid? " men jag lät bli. Jag sa det inte. Jag hade chansen och jag sa det inte. Varför? För jag vill inte att det ska finnas den minsta risk att jag förlorar dig. Jag behöver dig. Du får mig att känna mig levande. Hur? För du förstör mig så många gånger och jag vet att jag lever när det är svårt att andas. Så vad sa jag istället? Jag sa okej. Jag förlät dig, bara sådär. Utan att tänka mig för sa jag att det var lungt. Om man vet hela historien, då skulle man tycka att jag var en idiot nu. Det gör jag också, lite i alla fall. Men jag vore en större idiot om jag lät dig gå ifrån mig nu. Jag sa att det var lungt och att vi kunde ses, som du ville. Varför gjorde jag det när jag vet att det finns en risk att du sliter mig itu? Jag vet inte. Kanske för att jag tror att det här bara är en konstig inledning till en mardröm. Kanske för att jag tror att jag drömmer än. Men det gör jag inte. Jag är vaken. Du gick rakt in i mitt liv igen och jag är vaken. Jag vet inte om det är en bra grej.
You look so fragile that I could break.
På något vis är det så mycket enklare när det gäller att vara stark, bara för sig själv. När det gäller att hålla masken, stå ut med allt även om det mesta är skit och ha en gnutta självkontroll kvar. Men det är fucking inte alls lika lätt när det gäller att stå ut och vara stark även för nån annan. När det gäller att vara stark för två. Jag orkar knappt hålla mig själv på benen, måste jag nu vara ditt ständiga stöd? Jag har inget emot det, det är inte det jag säger. Det jag säger är att jag är klen. Svag. Hur lång tid tar det inte då innan vi båda faller till marken? Och det kommer bara vara mitt fel. Om du så mycket som snubblar till, hur orkar jag då hålla oss båda uppe? Särskilt nu när jag är trasigare än nånsin. Jag vill hjälpa dig. Jag vill verkligen. Du förtjänar det bästa. Du förtjänar allt fint världen kan ge. Och jag ska försöka allt jag kan för att du ska få det. Du är värd det. Det spelar ingen roll om det tar all min kraft för att hålla dig på benen, om jag bryts ner bit för bit eller om jag helt och hållet försvinner. Så länge du är kvar. Jag önskar bara att du inte hade behövt min hjälp när jag är som svagast och egentligen behöver dig som stöd.
I don't blame you.
Sluta hålla med mig om allt jag säger. Något måste du misstycka om. Något, säg något. Även om det är simpelt, säg det. Jag orkar inte med att du är en ja-sägare.
Sluta säga " jag älskar dig " efter allt dumt jag gjort. Varför gör du det? Jag skulle kunna komma till dig med röda ögon, tårar trillande nerför kinderna och släpandes på världens största säck med ånger och viska till dig " jag har svikit dig igen.. ". Det enda du skulle göra vore att ge mig en puss på pannan, ett leénde och säga " vad fint älskling! "
Sluta försöka förstå mig när du uppenbart inte kan det. Du förstår inte mitt sätt att tänka, det har du aldrig gjort. Så istället ler du bara och håller med, vilket för mig tillbaka till vart jag började. Punkt ett. Varför kan du inte bara tolka det som du vill, sluta försöka förstå mig innan du ens har pratat med mig.
Sluta försöka läsa mina tankar för du har inte den förmågan. Du kan inte. Du har aldrig kunnat det. Vad jag vet finns det endast två personer som kan läsa mina tankar. Du är inte en av dom.
Sluta lova mig saker som både du och jag vet kan brytas vilken sekund som helst. Du vet att jag hatar det. Folk som ger mig löften och sen inte kan hålla dom. Du vet det. Så varför lovar du mig saker om och om igen när både du och jag vet att nån gång bryter du något av det? Vad är poängen med att lova mig hela världen när du inte ens kan ge mig ett nu?
Sluta beskydda mig dygnet runt. Jag klarar mig själv. Jag älskar att ha dig som sköld ibland, det är inte något jag nekar till. Men inse fakta, jag klarade mig helt på egen hand innan och vad jag vet har jag inte blivit totalt hjälplös sen jag mötte dig. Jag vet fortfarande hur man käftar emot, jag vet vad jag inte borde göra och jag minns hur man slåss. Jag har tagit hand om mig själv hela livet och kan inte sluta bara sådär, det borde du förstå.
Sluta tro att du äger mig. Ingen gör det. Ingen kan nånsin göra det. Jag äger mig själv och ingen annan får bestämma över mig. Försöker någon så sticker jag. Och den personen lär inte se mig igen.
Sluta påminna mig om hur ditt liv var innan mig. För jag vill faktiskt inte veta längre. Jag har fått höra det mesta om dina ex, om din familj och om.. ja, allt om dig. Men mest om det första, och vet du vad? Jag tål inte sånt snack. Antingen är du över det eller inte. Och om inte, förträng det eller lämna mig. Så simpelt.
Sluta vara så gullig mot mig när jag vet att du egentligen vill skälla ut mig. Varför är du så rädd att säga ifrån? Du vill skrika " din elaka bitch! " men du säger " vad söt du är gumman ". Är det bara jag som hör skillnaden? Och är det bara jag som inte fattar varför du inte skriker på mig när du egentligen så gärna vill? Gör det, jag kan ta det. Jag är van.
Sluta ge mig allt jag pekar på. För jag testar dig bara ibland. Jag testar om du kan säga nej till mig. Det kan du inte. Aldrig.
Sluta tro att jag är en ängel. För det är jag inte. Dock har jag inte sagt det heller. Om du bara visste vad jag kan göra mot dig. Jag har gjort kusligt många saker jag ångrar, saker jag inte är stolt över. Så sluta tro att jag är världens snällaste unge som aldrig skulle kunna såra någon. För då är du blind.
Sluta stirra mig i ögonen. Jag har en grej mot det. Jag kan se dig i ögonen, visst kan jag det. Men jag fattar inte grejen med ett puttenuttigt par som sitter och verkligen glor varann i ögonen och fnissar fram " åh du är så söt! " och " nej, DU är så söt! ". Jag fattar det bara inte.
Sluta ge upp så himla lätt!
I don't care if you hate me, just don't blame him for it.
Tänk dig en våg. Nej, inte vatten. En våg man väger saker på. En sån där gammaldags grej med två skålar. Lägg det du vill välja på högra sidan och det du borde välja på den vänstra. Vilken sida tippar över? Vilken väger mest? Vilken väljer du?
Den första oktober.
Blogg.se är fucked up. Jag kan se kommentarer jag får, men dom publiceras inte även om jag godkänner dom. Startsidan är galet fel och hela skiten gör mig förvirrad. Och plus att jag tror att jag dragit mina fingrar ur led på högerhanden. Inte toppen.
Jag var väl ingen ängel.
Jag har ljugit. Jag har hittat på historier. Jag har medvetet sagt saker som jag visste skulle såra dig. Jag har spelat spel. Jag har lagt till nya regler medans vi höll på, bara för att vinna såklart. Jag har hållt på med flera. Jag höll på med hans bror. Kanske inte världens smartaste drag. Men guess what? Jag kunde. Jag har sårat folk, gång på gång. Jag har svårt för känslor och springer allra helst iväg när någon börjar se på mig på det där viset. Jag springer allt jag kan om jag hör dom där tre orden. Jag har fått höra dom mycket och tål dom inte. Jag spelar bara för spelet, inte för målet. Det är vägen mot målet som är kul, och sen börjar man om. Vad har jag mer gjort? Jag har skrikit, jag har slagits, jag har gjort förbjudna saker, jag har varit en bitch och jag har varit gjord av is ibland. Jag har sårat dig, ibland med flit. Jag har lekt med andra, bara för att jag var nyfiken på din reaktion. Jag har gjort det mesta. Och om någon säger att jag inte ska göra något, då gör jag det. För jag tar inte ett nej som en anledning att låta bli. Jag har sårat och sen gått iväg, som om inget hänt. Jag har förstört personer och jag har murat in mig själv. Jag byggde en mur omkring mig för att ingen skulle kunna komma åt mig, ingen skulle få chansen att såra mig så som han gjorde. En gång var för mycket. Känslor äcklar mig, därför springer jag ifrån dom. Personer med fel känslor mot mig äcklar mig. Personer som får mig att känna nånting jag inte är van vid skrämmer mig. Därför sårar jag dom. Jag tröttnade på att folk sårade mig, särskilt han, och bestämde mig dagen då han sa farväl att jag inte skulle ta det igen. Gör det mot dom innan dom gör det mot dig. Och så har jag fortsatt. Jag gjorde det hela till en lek. För att jag kan.
Jag är inget okänsligt as, det är inte det jag säger. Jag säger bara att jag inte varit någon ängel och jag vet om det.
The bitch is back in town.
Vad är det med folk just nu? Alla ska vara så fucking genomdeppiga och komma och gnälla över det. Jag har inget emot att man är deppig ibland, det gör mig ingenting. Alla har dåliga dagar, vissa oftare än andra. Men jag har egna trubbel att lösa, egna tankar i huvudet som förvirrar mig och egna saker att bitcha över. Så snälla, kom inte och gnäll för mig om dina problem och förvänta dig att jag tänker lösa dom åt dig för det ska jag inte. Jag kan ge dig min åsikt, fine. Men det är också allt jag kan ge dig. Jag tänker inte vara din goda fe och göra så att din värld glittrar som miljoner tomtebloss och allt är gjort av sockervadd. För det händer inte, inte för någon. Alla har något problem, även om du inte vill inse det. Och jag är inget vandrande facit som kan ge dig svar på allt, okej? Jag har egna problem och jag tänker inte slösa tid på dina för jag har faktiskt ingen ork till det längre. Du hittar på nya varje dag, bara för uppmärksamhetens skull. Och guess what? Jag har tröttnat. Jag är så trött på att krama om dig och säga att allt löser sig, att du är stark och att du kan. Jag orkar inte. Jag har slutat bry mig. Jag ska bara fokusera på att lösa mina egna och sen fortsätta den vägen. Jag klarar mig. Jag har alltid klarat mig, det vet vi båda två. Men klarar du dig? Ensam, utan någon som lyssnar på allt ditt gnäll?
Ersätt mig om du vill. Det spelar inte så stor roll längre, eftersom min uppgift mest var att lyssna och hålla med dig. Jag har tröttnat. Jag har fått nog av dig och ditt gnäll. Ohyes, the bitch is back in town.
Answer me.
TIO FAVORITER
1. TV-kanal – 3:a eller 5:an
2. Blommor – Liljekonvalj.
3. Färg - Blått är min grej.
4. Sport - Fotboll och snowboard.
5. Affär – H&M, Gina Tricot och Bikbok ibland.
6. Musik – Sunrise Ave, HIM och Breaking Benjamin mest just nu.
7. Mat – Mac and cheese.
8. Årstid – Sensommar.
9. Djur – Vovve.
10. Stad – Nådendal.
TIO FAKTA
1. Hemstad – Skippar den.
2. Hårfärg – Blond.
3. Längd – 160
4. Frisyr – Slitet. Brukade vara uppklippt men har växt ut igen.
5. Ögonfärg - Gröna och blå.
6. Skostorlek - 38
7. Humör – Pissed of.
8. Orientering – Det är vad vissa kallar för sport och vad jag kallar för waste of time.
9. Tillgänglighet – Jo, det är en sak på msn. Right?
10. Vänster eller högerhänt – Höger.
TIO SAKER OM DITT LIV
1. Har du någonsin varit kär? - Mh.
2. Tror du på kärlek? - Nej.
3. Varför tog ditt senaste förhållande slut? - För han var ett as?
4. Har du någonsin fått ditt hjärta krossat? – Mh.
5. Har du någonsin krossat någons hjärta? – Ehm.. mh.
6. Har du någon gång blivit kär i din bästa vän? – Nej?!
7. Har du någonsin älskat någon utan att tala om det för honom/henne? - Yeah.
8. Är du rädd för att starta ett förhållade med någon? – Jag är sämst på förhållanden.
9. Har du någonsin haft en hemlig beundrare? – Myes.
10. Tror du på kärlek vid första ögonkastet? – För andra kanske, inte för mig. Illusion.
TIO SAKER: DET DÄR ELLER DET HÄR
1. Kärlek eller pengar - Kärlek.
2. Vin eller öl - Vad sägs om slush?
3. Dag eller natt - Kväll.
4. One night stands eller förhållade - Förhållande.
6. Pepsi eller coca-cola – Vatten.
7. Vild fest eller romantisk hemmakväll – Det andra.
8. Färgfoton eller svart/vita foton - Båda är fint med rätt redigering.
9. Telefonkontakt eller face to face - Bror på med vem. Liksom, är det en kille eller en kompis det handlar om så face to face. Men om det är en arg lärare som planerar att skälla ut mig så telefon, då kan jag klicka bitchen.
10. Aim eller myspace – Det första, vad är det för nåt? Myspace såklart.
TIO "HAR DU NÅGONSIN"
1. Har du någonsin blivit upptäckt när du smitit ut? - Nej, jag är skicklig.
2. Har du någonsin varit med i ett slagsmål? - Bror ju på hur allvarligt du menar med slagsmål.
3. Har du någonsin gjort något du ångrat? - Men lilla du, det har väl alla?
4. Har du någonsin hoppat bungyjump? - Nope.
5. Har du någonsin varit på en husbåt? - Hmm.. jag minns inte.
6. Har du någonsin gjort slut på en hel jawbreaker? - Va?
7. Har du någonsin önskat ngn att göra sig riktigt illa? - Ja.
8. Har du någonsin gått på bio ensam? - Nej. Man skulle ju känna sig lagom lyckad.
9. Har du någonsin gillat ngn som inte gillat dig tillbaka? - Ja.
10. Har du någonsin tyckt att världen suger? - Men ja?
TIO KÄNSLOR
1. Saknar du ngn just nu? - Yes man.
2. Är du glad? - Nej.
4. Är du uttråkad? - En aning.
5. Är du tysk? - NEJ?!
6. Är du irländare? - Nix.
7. Är du fransk? - Nä.
8. Är du italienare? - Men ge dig?
9. Är dina föräldrar fortfarande gifta? - Dom bor ihop.
10. Gillar du någon just nu? - Mh.
Reality.
Du vet att du är känd när folk som inte känner dig hatar dig.
Det finns ord för såna som du.
Hur kommer det sig att den enda man vill ha är den man inte kan få? Jaja, jag vet vad folk har sagt till mig. Att jag är den som vill ha allt som är förbjudet. Det är inte så. Inte alls. Om det var så hade jag lagt av för länge sen. En enda person är inte värd smärtan, skriken, tårarna och allt därtill. Om inte den enda personen var du. Såklart. Och det enda sättet att få dig är att spela med i ditt idiotiska spel. Såra eller bli sårad. Det var inte så enkelt som jag trodde. I alla fall inte när den enda jag inte kan såra är den som kan såra mig mest.
You wish.
Om du inte känner mig, och jag inte verkar vilja ge dig en chans, det är då du ska lämna mig ifred. Du borde inte testa mitt tålamod, särskilt inte om det finns något hårt i närheten som det är risk att jag slänger i huvudet på dig. Jag menar det, fresta mig inte. Kalla mig inte heller saker som ' lilla gumman ' eller ' älskling ' bara för att du inte vet mitt namn. Kalla mig heller inte det om du tror att det gör dig gullig, för det gör det inte. Det känns lite för mycket som att en vuxen pratar med en femåring. Och du vet, när någon vänder ryggen åt en annan person brukar det betyda att man inte vill ha med den andra att göra. Det betyder inte att den andra ska prata vidare som om man vore bästa vänner.
Vissa människor lockar helt enkelt fram den elaka lilla tonåringen i mig.
What's her story?
Jag äter för mycket tuggummi. Jag har städat garderoben ( vilket tog mig en halv evighet ). Jag har inte ätit pringles på sjukt länge ( ge mig ). En av mina möss har dött. Jag vill skriva men har noll ideér. Jag vill shoppa. Jag vill ha körkort. Jag vill ha skor ( inte bara ett par utan tusen, minst ). Datan krånglar.
Och en annan sak, folk säger att hunden är lik sin ägare. Liten, vit, bits, gillar bara vissa personer, envis. Ja, det stämmer nog. Just ja, en sak till. Sova är det bästa jag vet, Zappo håller med. Sova till minst tolv, med benen på helt fel sätt, och vara skitförbannad på den som väcker en halva dagen. Ja, nog är han lik mig alltid. Jag älskar honom.
Sådär, en uppdate.
