mirko

Jag har ljugit. Jag har hittat på historier. Jag har medvetet sagt saker som jag visste skulle såra dig. Jag har spelat spel. Jag har lagt till nya regler medans vi höll på, bara för att vinna såklart. Jag har hållt på med flera. Jag höll på med hans bror. Kanske inte världens smartaste drag. Men guess what? Jag kunde. Jag har sårat folk, gång på gång. Jag har svårt för känslor och springer allra helst iväg när någon börjar se på mig på det där viset. Jag springer allt jag kan om jag hör dom där tre orden. Jag har fått höra dom mycket och tål dom inte. Jag spelar bara för spelet, inte för målet. Det är vägen mot målet som är kul, och sen börjar man om. Vad har jag mer gjort? Jag har skrikit, jag har slagits, jag har gjort förbjudna saker, jag har varit en bitch och jag har varit gjord av is ibland. Jag har sårat dig, ibland med flit. Jag har lekt med andra, bara för att jag var nyfiken på din reaktion. Jag har gjort det mesta. Och om någon säger att jag inte ska göra något, då gör jag det. För jag tar inte ett nej som en anledning att låta bli. Jag har sårat och sen gått iväg, som om inget hänt. Jag har förstört personer och jag har murat in mig själv. Jag byggde en mur omkring mig för att ingen skulle kunna komma åt mig, ingen skulle få chansen att såra mig så som han gjorde. En gång var för mycket. Känslor äcklar mig, därför springer jag ifrån dom. Personer med fel känslor mot mig äcklar mig. Personer som får mig att känna nånting jag inte är van vid skrämmer mig. Därför sårar jag dom. Jag tröttnade på att folk sårade mig, särskilt han, och bestämde mig dagen då han sa farväl att jag inte skulle ta det igen. Gör det mot dom innan dom gör det mot dig. Och så har jag fortsatt. Jag gjorde det hela till en lek. För att jag kan.
Jag är inget okänsligt as, det är inte det jag säger. Jag säger bara att jag inte varit någon ängel och jag vet om det.