mirko

Jag såg säkert ut som ett fyllo där jag vacklade fram. Snubblade från sida till sida, var nära att ramla ihop. Svimfärdig. När blev världen så suddig? Stannade upp, lutade mig mot närmsta hållbara föremål. Försökte få världen att stanna. Svag. Känns som benen ska gå av. Kanske för att jag levt på vatten och värktabletter för länge? Mja, kanske. Men jag är inte hungrig, bara svag. Och lite yr. Jag snubblar vidare. För många tankar. Varför försvinner dom inte? Dom brukar försvinna när man går tillräckligt länge. Kan inte världen stanna upp nu?