mirko

Jag kan inte avgöra om jag saknar dig, om jag avskyr dig eller om jag fortfarande älskar dig. Lite alla tre, kanske?
Det jag inte heller kan avgöra är om orden du sa till mig hade en djupare mening än vad du fick det att låta som. Försöker du säga mig något? Försöker du förklara något? Jag vet inte. Jag förstod mig aldrig på dig på det sättet. Men jag vet att en del av mig älskar dig fortfarande. Eller älskar den jag trodde du var. Dig, hur som helst. Jag vet att jag saknar dig. Och jag vet att jag under en tid tänkt alldeles för mycket på det vi delat och det som varit. Jag vet, det är inte bra.
Men jag vet också att den här tiden på året brukar du bli min igen. Och jag är inte säker, men jag tror vi är på väg nerför den vägen igen. Den vi trampat sönder i så många år men som jag aldrig tröttnar på.