Plågsamt, smärtsamt, sommar.
Det är fel att sakna dig. Men det är just vad jag gör.
Längtar tillbaka, kan inte låta bli. Jag saknar din röst och allt du är. Du var så fin. Du kommer förbli så fin.
Det knyter sig i magen på mig när jag tänker på att nu inte är som då. Jag mår illa av tanken att du kanske glömt allting. För allt som betyder så mycket för mig, kanske betyder ingenting för dig. Jag vet inte. Vet inte om jag vill veta.
Allt jag vet är att jag saknar dig och jag vill ha dig här. Jag plågar mig själv genom att spela låtarna som gör att minnen börjar dansa runt framför mina ögon. Jag plågar mig genom att se filmer jag såg när du var min. Jag plågar mig genom bilder, ord, platser. Allting plågar mig vid den här tiden på året. Det som plågar mig mest är du. Du plågar mig genom att inte ha kommit tillbaka till mig än. Du plågar mig genom att vara tyst.
Kommentarer
Trackback