mirko

Att tänka på att du hade någon innan mig, det äcklar mig. Det ger mig kräkreflexer direkt men jag vet att det inte borde det. Jag hade också ett liv före dig. Dock höll jag inte på lika mycket som du med allting.
Att tänka på att orden du ger mig nu, så otroligt vackra, kanske nån annan redan fått innan. Plötsligt är dom inte lika vackra längre.
Att tänka på att dina händer, dina fingrar som snuddar min hals, har rört nån annan innan får mig att vilja spy upp hela min insida.
Att tänka på att det du säger till mig, kanske inte är menat till mig. Kanske sätter du någon annans ansikte på min kropp. Plötsligt har luften gått ur mig helt.
Saker som dessa gör mig svag. Det gör mig sårbar, jag vet. Patetiskt. Jag vägrar låta nån som du såra mig. Men det är exakt det jag gör. Jag borde inte, men jag gör det ändå. Det kväver mig. Det skadar mig. Det bryter ner mig.
Och det är tack vare dig.