mirko

Jag vill inte ha nåt medlidande. Jag vill bara att det onda försvinner. Nu, direkt. Bara bort ur min kropp. Nu, försvinn. Det gör ont. Det gör svinont. Det gör alldeles för ont. Jag orkar inte. Samtidigt vet jag att jo, det gör jag. Jag har klarat värre än det här. Kanske inte sån här smärta, men jag har klarat smärta värre än den här ändå. Det går bra, det går fint. Bara fokusera. Fokusera på något annat. Problemet är att jag vet inte vad, för jag känner av det här hela tiden. Men jag vet att det går.
På nåt sätt så går det.