mirko

Jag är inte okej.
Och när jag inte är okej, då äter jag inte. Jag brukar äta lite. Nu äter jag inte alls. Det äcklar mig. Och om jag skulle försöka, så skulle jag ändå inte få ner nåt. Jag känner mig mätt. Trots att jag inte fått i mig nåt.
Jag är trött. Men kan ändå inte somna. Mina ögonlock är tunga, tunga som bly. Men drömmarna lyckas ändå inte fånga mig och ta med mig till en värld bortom den här.
Min kropp är svag. Kanske strejkar den, vad vet jag? Svag är den dock. Jag orkar inte resa mig, för benen bär mig inte. Jag vill skrika men inget kommer ut. Jag vill berätta allt men jag kan inte, för bokstäverna i min mun är borta. Jag vill springa härifrån men det går inte. Jag vill fly, men min kropp är emot mig nu.
Så innan du frågar igen, nej, jag är inte okej. Inte okej nånstans.