Det vackra sa farväl och jag försvann.
2. - Det som aldrig fick bli.
Ångesten försvinner inte. Den är hela tiden där. Som ett stort svart moln ovanför mitt huvud. Tillsammans med alla tusentals tankar.
Vad gör du nu? Vad gjorde dig såhär? Eller vem gjorde dig såhär? Var det jag? Varför hindrade jag dig inte när du gick? Varför vände du dig inte om och kom tillbaka? Varför blev det såhär?
Jag har inga svar. Bara frågor. Bara tankar. Men inga svar alls.
Du kanske är med henne nu. Tanken gör mig spyfärdig. Hon äcklar mig. För hon tog något som var nån annans. Jag kan se framför mig hur du sitter med henne i soffan, tittar på en halvdålig puttenuttig film, har ena armen om henne och leker med hennes hår. Samtidigt som du viskar en av dina miljoner charmiga meningar. Jag kan dom utantill. Jag minns varenda en. För dom betydde ju aldrig något, eller hur?
Du viskar några små söta ord och tittar på henne med din oskyldigaste blick. Samtidigt som du fortsätter leka med en slinga av hennes hår. Hon rodnar och fnissar och säger att du är ju bara för underbar. Jag vet precis hur det går till. Du har gjort det mot mig alltför många gånger.
Men nu är det inte mig du gör det mot. Det är henne. Henne du lämnade mig för. Det är hon som får dina falska meningar, det är hon som får se din inövade valp-blick och det är hennes vidriga hår du leker med.
Jag sitter tyst och stirrar ut i regnet. Jag skakar. Jag är rädd. Tänk om nån mer försvinner nu? Hemska tanke. Åskan mullrar en bit bort. Det är början på sommarn. Men ändå känns det lika kallt som på vintern. Jag sneglar ner på mina bara ben och funderar en sekund på att hämta en filt. Men jag gör det inte. Vad spelar det för roll? Det är inte vädret som gör att jag fryser. Det är din frånvaro som gör att allt är gjort av is, även jag.
Jag önskar du var här. Jag önskar du var min. Jag önskar du förstod. Jag önskar du var som du var då vi först möttes. Jag önskar du kunde se hur du förstör mig när du gör såhär. Jag önskar vi kunde bli som vi var då.
Om jag nånsin får se en fallande stjärna, då ska du bli min önskning.
Kommentarer
Trackback