mirko

Varje gång du kommer tillbaka till mig och låtsas som om ingenting har hänt, det är då du sårar mig som mest. Det är som en oväntad käftsmäll varenda gång. När du totalignorerar all smärta du låtit mig utstå, alla tårar som runnit nerför mina kinder och alla minnen. Dom mesta dåliga, några bra. Alla meningar jag aldrig lyckades tolka rätt, alla sommarnätter, alla hemska ord, alla farväl och alla ångestfyllda mornar. Men ur dåligt kommer bra. För det som inte dödar mig gör mig starkare. Men om jag redan är död? Du dödade mig för länge sen. Du förintade den glada personen jag var och lät mig bli den livrädda lilla tjejen. Hon som du kunde kontrollera. Hon som du kunde styra och bestämma över. Hon som gjorde allt du bad om utan att ifrågasätta. Jag hatar den tjejen. Jag hatar den du gjorde mig till. Och jag hatar ännu mer att du kommer tillbaka och förväntar dig att jag fortfarande är hon. Jag hatar att du tror att du äger mig och ser mig som en leksak som du kan slänga undan när du tröttnat på den och plocka fram den när du börjar sakna den. Sakna leken. Du vet att det är fel men du gör det ändå. För att du kan. För att du vet att jag aldrig lämnar din sida. Det spelar ingen roll hur hårt du slår mig, hur hemska saker du kallar mig eller hur högt du skriker åt mig - jag finns kvar. Precis här. Det här är min plats, det är här jag hör hemma. Som den bortglömda lilla leksaken som försöker minnas hur uppmärksamhet kändes. För det lärde du mig att jag är. Ersättlig. Men varför återvänder du alltid? Om jag är så ersättlig, om du kan få vem du önskar, varför springer du tillbaka till mig? Är det för att du älskar att såra mig? Du älskar leken där du vinner. Eller behöver du mig av nån anledning? Varför gör du såhär?
Jag börjar tröttna på leken. Eller nej. Jag börjar tröttna på att förlora. Nu är det min tur att riva dig i bitar, att visa dig hur det känns. Hur det känns när man bara ger bort sitt hjärta, sin själ, sig själv till någon och den personen sliter en itu. Det är din tur nu. Du måste veta hur det känns innan du gör så mot mig igen. Så jag tänker förgöra den lilla rädda tjejen du gjorde mig till, hon som svalde den jag egentligen är. Jag tänker hitta tillbaka till mig själv och sen, sen river jag dig i bitar.
Men vet du vad jag hatar mest av allt? Mer än något av det du gjort mot mig? Jag hatar att jag inte kan hata dig.