mirko

En människa kan påverka dig långt efter att han eller hon slutat andas.

Den meningen ekar i mitt huvud, om och om igen. Det skrämmer mig. Mest för att jag vet att det är sant. Jag vet att det påverkar mig mer än jag tror och jag vet inte om jag gillar det. Att påverkas av en person som man inte längre kan se, hur låter det egentligen? Men eftersom du troligen var den personen med störst hjärta här så är det nog en bra sak.
Lär mig. Lär mig lita på folk. Lär mig att jag inte behöver vara på min vakt hela tiden, varenda person i världen kan inte vara ute efter att skada mig. Lär mig att om jag faller så tar jag mig upp igen. Lär mig att jag kan stå på egna ben. Lär mig att bli mer som du.
Vänta lite. Det går inte. Du har redan gjort det.
Det som är mer kusligt är när folk säger saker som " han ser dig där uppifrån " och " han är fortfarande här ". Är du det? Är du här? Just nu?
Det är nog därför jag inte gillar att sitta ensam i ett helt tyst rum och plötsligt känna en vindpust dra förbi. Är du här då, när du vet att jag behöver dig?