mirko

Kom hit. Älskling, kom och sätt dig bredvid mig. Jag måste prata med dig. Jag måste prata, du måste lyssna. Det finns saker att säga, saker att göra, saker att berätta och saker man inte längre kan undvika. Sätt dig intill mig och lyssna noga, jag säger det bara en gång.
Jag har fått nog. Jag är trött på dina spel. Jag är trött på att jag aldrig sitter säkert, att du när som helst kan vilja släppa taget om mig. Jag har fått nog av dina lögner, det har varit alltför många. Jag har tröttnat på att dina läppar säger en sak och dina ögon skriker en annan. Jag orkar inte med att du inte hör vad jag säger, du lyssnar inte ens. Jag tål inte att du inte ser mig. Jag blir illamående av tanken att du inte bara har ögon för mig utan för alla andra. Och oftast alla andra före mig. Jag mår illa av att du tar mig för givet. Jag är förbannad över att allt alltid är mitt fel enligt dig. Jag är arg över att jag aldrig hört dig säga förlåt. Eller att du älskar mig. Eller att du ens bryr dig. Du kanske älskar det här spelet men det gör inte jag. Jag har tröttnat och jag ger upp. Så anledningen till att jag bad dig lyssna är enkel, jag vill att du lämnar mig. Jag vill att du släpper mig fri. Jag vill att du låter mig flyga iväg, utan att behöva återvända. Jag vill att du låter mig glömma dig. Jag vill att du inser fakta, antingen håller du mig hårt eller släpper mig helt. Och eftersom du inte gjort det första så är det nog dags för nummer två. Släpp mig. Jag ber dig, släpp taget om mig. Släpp mig fri. Låt mig bli fri. Bli fri från dina krav, från dina skrik, från allt. Låt mig flyga vart jag vill och låt mig leva mina drömmar. Låt mig bli mig själv. Och för att jag ska kunna det, så måste du släppa mig. Släpp mig helt.
Jag trodde aldrig att jag skulle säga det. Jag trodde alltid att jag alltid skulle hålla kvar vid dig, vad som än hände. För du var ju så underbar. Du var. Inte är. Inte längre. Något hände och jag vet inte vad. Men det här är inte personen jag ville ha. Jag trodde alltid jag skulle stå ut med vad som helst, så länge jag hade dig. Men sanningen är, jag hade dig aldrig. Aldrig helt. Och ingen kommer nog nånsin få det.