mirko

Känslan är borta. Ångesten försvann, paniken avtog och skräcken nådde mig aldrig. Du har inte samma makt över mig längre. Du kan inte kontrollera mig så som du kunde då. Du äger mig inte längre.
Ärligt talat så saknar jag den känslan du gav mig lite. Ja, konstigt nog gör jag det. Troligen är det väl för att jag har blivit så van vid ångest, tårar och svek. Det är vardag. Och nu när den känslan plötsligt övergett mig känner jag mig bara så.. tom. Lika tom som ett kinderägg utan leksak, jag är bara ett skal. Allt det jag är van vid är borta. Känslan jag lärt mig leva med övergav mig. Visst är det ovanligt och visst, det skrämmer mig en aning. Men för första gången får jag veta hur det känns att vara fri. Det är som att jag släpat runt på en stor sten på ryggen och plötsligt är den borta, jag kan andas igen. Men jag vet inte om det är bra eller dåligt.