mirko

När allt känns skit, vart tar man vägen? När det känns som om alla, hela världen, är emot en. När ingenting går rätt och allt man säger tolkas fel. När man råkar ge någon en blick som egentligen var menad åt en annan. När man förlorar någon som betyder så obeskrivligt mycket. När man inser vilka misstag man gjort och att det inte går att rätta till dom. När man ångrar allt man gjort mot någon och inte kan fixa det. När man vill ta tillbaka allt man sagt men inte kan stoppa tillbaka orden in i munnen igen. När man ångrar nåt man gjort mot någon men inte kan spola tillbaka tiden. När det är för sent att rätta till sina fel. När världen är upp och ner och man inte kan hitta en väg tillbaka till den man en gång var. När man inte minns hur ett leénde känns. När allt man känner till är ångestfyllda nätter och tysta tårar. När man inte längre vågar lita på någon. När folk bara vill förstöra en, riva en i bitar eller slita en mitt itu. När allt är skrik, tårar, gräl, panik, ångest och sorg. När man förstår hur trasig man egentligen är och att den enda som kan laga en inte finns kvar i ens värld längre.
Vart tar man vägen då?