mirko

Jag kan inte lova dig allt du ber mig om. Du ber mig ge dig allt jag har. Varför? Vad har jag då kvar? Jag har varit idiot nog att göra så en gång, vet du vad han gjorde? Han tog allt jag hade och gick. Han lämnade mig utan ett farväl och jag lovade mig själv att aldrig vara så blind igen. Varför tror du att det här är annorlunda? Hur kan du lova mig? Hur kan du lova mig något om du inte vet om du tycker likadant imorgon? Du kanske ändrar dig totalt, en helomvändning. Och du lämnar mig, utan någonting. Nej, jag tänker inte ge dig allt. Jag tänker inte lova att jag är din, för jag är aldrig din helt och fullt. Du kanske är den enda jag leker med men du blir aldrig han. Jag lovar dig inte mitt för alltid för jag vet inte om jag är här imorgon. Jag flyr om jag vill och jag springer vart jag vill. Du kan inte fånga mig, och det vet du. Det är bara en dröm vi alla har, att nå det vi inte kan nå. Fånga den vi inte kan få. Jag har den, du har den, alla har den. Du lever genom en dröm. Likaså jag.
Och även om jag stannar kvar hos dig ett tag finns det alltid en sak jag aldrig kan ge dig, och det är hjärtat. Jag kan aldrig älska dig fullt ut. För jag har inte mitt hjärta kvar. Han tog det och gick. En gång för länge länge sen.