mirko

Tack för alla minnen du gav mig. Tack för alla underbara ord. Tack för alla gulliga meningar du formade bara för min skull. Tack för att du tröstat mig. Tack för att du stöttat mig. Tack för att du trott på mig. Tack för att du funnits där.

Tack för alla minnen du nu förstört. Tack för att jag slösade bort tid på dig som jag kunde spenderat på något viktigt. Tack för alla elaka ord som kom efter dom underbara. Tack för alla vidriga meningar du formade för min skull. Tack för att du försökte såra mig. Tack för att du försökte förstöra mig. Tack för att du ville svika mig. Tack för att du slutade bry dig.

Och tack, för att du verkligen trodde att du skulle kunna förstöra mig med några små fula ord. Du är patetisk, lille vän. Tror du verkligen att två små meningslösa ord som ' håll käft ' kan stoppa mig? Tror du verkligen att dom rubbar min skyddsmur eller? Alla ord du sa, har jag redan fått. Tusen gånger om. Been there, done that. Du är åratal efter. Du kan inte förstöra mig. Och om det där var ditt försök till det, så är du kass. Värdelöst, totalt värdelöst. Dina ord glider av mig som små menlösa vattendroppar, kan du inte förstå det? Såna där ord tar inte på mig längre för jag har fått dom tillräckligt många gånger. Det är bara tomma ord från en patetisk kille som vill verka tuff. Du är inte ett hot mot mig, du kommer aldrig bli det. Jag skulle lätt kunna förstöra dig, om jag ville. Vill jag? Hmm. Ja. Jag vill det. För trots att orden du sa är i stil med en femårings " du är dum " så retade du upp mig. Efter allt vi hade, så är det såhär du vill avsluta det? Efter allt vi gått igenom så vill du bara kasta bort det? Okej. Du vet att du förlorar, och ändå ger du dig in i det. Jag hoppas bara du vet vad du gör. Det kommer inte vara värt det, och det lär du märka när du står där ensam och ingen vill veta av dig. Skyll dig själv.