mirko

Och utan att ge mig en vettig anledning så gjorde han det. Bara sådär. " Det tar slut här ".
Jaha. Har jag något att säga till om? Har jag en röst i det här eller är det bara din som hörs?
Jag öppnade munnen men orden som skulle lämnat mina läppar passerade aldrig.
Jag stod där tyst, kippade efter luft och liknade en fisk på torra land.
Han måste ha förstått vad jag tänkte den stunden, han måste ha sett skräcken i mina ögon.
Han rörde min iskalla hand en sekund och såg sedan rakt på mig.
" Allting har ett slut, det vet du väl om? ".
Med dom orden lämnade han mig där. Han gick. Han vände sig inte om, bara gick.
Och jag stod kvar, fortfarande lika tom på ord, och stirrade efter honom och undrade om jag fortfarande levde.