mirko

Jag borde klara mig. Jag borde le. Jag borde skratta. Jag borde vara lycklig. Det kan jag inte. När en dörr stängs öppnas en annan, visst. Men när en dörr stängs och den andra plötsligt slår igen framför ditt ansikte, vart tar du då vägen? Då står du plötsligt där, utan nånstans att gå. Utan en aning om vart du är på väg. Den där dörren som jag kämpat med att hålla öppen så länge nu kommer snart slå igen. Och jag kommer stå där, på fel sida. Utan dig. Utan mig. Du är en del av mig, du kommer hamna på den andra sidan. Jag kommer förlora dig. Jag kommer tappa bort mig själv igen. Om någon nånsin tror att lycka är något som varar så har den fel, så fel man kan ha. Lycka är kort. Lycka är tillfället. Lycka är något som varar en sekund, för att sen låta personen vara livrädd i miljarder. Lycka är något du inte kommer få mycket av. Lycka är något du måste ta vara på, när du väl har det. Och resten av livet får du le genom att minnas det du en gång hade. Det dom tog ifrån dig.