mirko

Du kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta, du vet om det eller hur? Du kommer alltid vara den första jag ser när jag vaknar och den sista jag ser när jag somnar, även om du faktiskt inte är här. Du kommer vara den jag jämför alla andra med. Men jag kan lova dig redan nu, ingen kommer nånsin nå din nivå. Ingen. Du är en one of a kind. Du är unik. Du är den bästa jag vet. Så varför ger jag upp så lätt? Varför ger jag upp utan att kämpa för det? Det är inte likt mig. Anledningen är att dom gånger jag kämpar för något så vet jag att ifall jag faller så kan jag resa mig direkt. Jag kommer på fötter direkt. Men ifall du lämnar mig ensam så vet jag inte om jag nånsin reser mig igen. Jag är rädd, okej? Men jag vet också att om man verkligen vill ha något så kan man få det. Problemet är att jag fortfarande tvekar om det är värt risken. Risken att falla och aldrig resa sig igen. Risken att förlora mig själv. Risken att förlora dig. Och jag vet också att om jag inte vågar ta den där lilla risken så kommer jag få leva resten av livet med orden " tänk om.. " ekandes i huvudet. Jag kommer alltid gå och fråga mig själv vart jag kunde varit om jag gjort det, vad som kunde hänt mellan dig och mig, vad som kunde ha hänt alla andra. Så vad är värst, att leva med miljarder frågor i huvudet varje sekund eller riskera allt och slippa leva i ovisshet? Enkelt. Man tar risken.