mirko

Dina tindrande ögon, ditt smittande leénde och ditt underbara sätt. Allt med dig var ovanligt.
Du var perfektion.
Och visst, kanske blir det aldrig som då. För det är grejen med ett förflutet, man kan inte gå tillbaka. Hur mycket man än skulle ge för det. Jag skulle utan tvekan spola tillbaka tiden och pausa den för evigt när vi var som bäst. Ingen tvekan. För när jag hade dig, då var jag som bäst. På topp. Jag var lycklig. För första gången, jag var lycklig. Anar du vilken fucking amazing känsla det var? Inga droger i världen kan ge mig vad jag hade med dig. Det var något jag inte kan sätta ord på. Och det behöver jag egentligen inte. Ingen annan skulle egentligen behöva veta. Det räcker med att vi vet, inte sant? Men ibland är det enklare att skriva av sig och sen se sina känslor, svart på vitt, för att försöka förstå sina egna tankar. För att försöka förstå hur man känner. Och vad ens nästa steg kommer bli. Men nej, det blev inte lättare. Jag är fortfarande lika sjukt förvirrad som innan. Och det snurrar, om möjligt, mer frågor i mitt huvud nu än innan. Jag borde sluta tänka helt. Jag borde ha en stoppknapp när det blir för mycket.
Men om det här är slutet, om den finaste drogen i världen, tar slut här så ska du veta en sak. Jag glömmer inte. Jag glömmer dig aldrig. Jag glömmer aldrig orden du sa, det vi gjorde, sättet du rörde mig eller hur du såg på mig. Jag glömmer inget av det. Du kommer förbli perfektion. Men du ska veta att jag är skyldig dig en tjänst för allt du gjorde för mig. För att du hjälpte mig att resa mig igen, för att du hjälpte mig att tro och för att du såg mig. Du såg mig. Kommer någon nånsin att se mig så som du gjorde? Knappast. Kommer någon nånsin röra mig som du? Njae. Kommer någon nånsin kunna ge mig en känsla av att vara hög bara av att vara nära honom? Nix. Kommer någon nånsin förstå mig som du gör? Nej. Ingen kan mäta sig med dig. Jag vet att du inte bara är en dröm, du finns. Du var där lika mycket som jag. Och om det här är slutet så kommer du förbli mitt lyckligaste minne. Dock tror jag inte att det är slutet, det här är bara början.