mirko

Jag såg in i dina underbara ögon. Dom glittrade, men inte som förut. Nu glittrade dom på grund av tårarna. Dina kinder var fuktiga, liksom mina. Det här var det värsta jag nånsin varit med om. Du var mitt syre, du var anledningen till att jag fortfarande andades. Och plötsligt slets du ifrån mig. Plötsligt var allt det vackra över. Men dom säger ju, att underbart är kort. Lycka är ännu kortare. Men det är väl bättre att ha upplevt det och förlorat det än att aldrig ha haft det alls, antar jag. Så måste det vara. Det kanske inte varade så länge men det vi hade var underbart. Det var magiskt. Du gjorde mig lycklig. Du var min egen riddare på vit häst. Det går inte att beskriva med ord hur mycket du betyder för mig. Du kommer alltid betyda mest för mig. För även om du inte står tätt intill mig så kommer du alltid följa med mig, vart jag än går. Jag glömmer aldrig dig. Jag glömmer aldrig oss. " Jag.. älskar dig. " viskade jag och gick sen tyst iväg. Du stannade kvar.