mirko

Nu är en sån där jobbig stund då jag tänker för mycket igen.

Trots allt som gick snett så var nog 2009 mitt år ändå.
På våren var jag på en skön praktikplats. Det var inte särskilt många kompis-gräl. Det var slappt, precis lagom.
När sommaren började hittade jag och han varann igen. Han fick mig att må bra igen. Jag tror fortfarande att han är en del av dom som gör mig till mig, utan honom saknas det en del av mig. Anyhow, jag fick sommarjobbet jag ville ha. Sjukt sjukt sjukt nice. Inga kompisgräl då heller. Jag och vissa personer som glidit ifrån varann hittade tillbaka. Allt var sådär äckligt perfekt. Bra väder, skönt jobb, jag skulle börja en ny skola i en ny stad där ingen vet vem jag är, härliga personer, underbar kille. Sådär äckligt bra att man bara väntar på att något går snett.
Vilket det såklart gjorde. Han sårade mig. Men jag var idioten som förlät honom. Bara för att innerst inne vill jag fortfarande tro att han är den han en gång var, trots att han själv glömt det. Det var han inte. Han sårade mig, kom tillbaka, stannade ett tag för att sen lämna mig. Han förstörde mig igen.
¤ Sen tog sommarjobbet slut, vilket sög. Jag hade velat stanna kvar. Men allt har sitt slut, I guess.
¤ Jag åkte iväg till Finland en vecka ( bästa veckan på året ). Och jag ville aldrig åka hit igen.
¤ Ny skola. Ny stad. Nya personer. Allt var nytt. Jag var livrädd. Trots att skolan var perfekt så var den ändå så fel. Personerna var fel. Så, jag stack.
¤ Till en annan skola. Jag stannade en vecka, sen stack jag vidare ( gissa om min mamma var trött på mig här? ).
¤ Hmm. Ungefär här hittade jag en ny underbar pojke. Helt klart den bästa.
¤ Jag och en person som stod mig grymt nära gled också isär här. Och ja, jag erkänner. Jag saknar honom.
¤ Sen blev det praktik fem dar i veckan. Första platsen var ett hotell. Det lät ju ganska nice vid första tanken. Men nej. Nejnejnej. Visst, tiderna var okej. Och det är väl inte direkt fel att få äta hotellmat hela veckorna. Men det var för slappt. För.. långtråkigt. Det blev en månad, sen försvann jag. ( Fast jag kan erkänna såhär efteråt att jag saknar äppeljuicen, av allting ).
¤ Ny plats. Mataffär. Helt fel plats. Det fanns för lite att göra och personerna var.. fel. Absolut helt fel. Det enda jag gillade med stället var känslan man fick när klockan äntligen slog fyra och man fick byta om och springa därifrån ( bokstavligt ). Jag överlevde en månad, knappt.
¤ Ungefär här började också en massa dryga kompisgräl.
¤ Sista platsen för året blev att gå tillbaka till stället jag var på under våren. Bästa hitills. Det är också dit jag ska när lovet tagit slut.
Nu är julafton också över, inte särskilt kul. Med kläder, pengar, smågrejer, filmer, parfym och fyra (!) lådor choklad.


Där är det, svart på vitt. Väldigt förkortat dock. Tvåtusennio. Trots det som gick helt galet så slutade det ändå fint.
Det som inte dödar dig, gör dig starkare. Vilket det här året var beviset på. Beviset jag behövde.