mirko

" Folk kan fortfarande påverka en, även om dom har dött ".
Ja. Ja, såklart dom kan. Du påverkar mig mer än du borde. Att du finns med i mina tankar oftare än du egentligen ska är något som skrämmer mig. Att jag flera gånger tänker " Vad hade du gjort? " innan jag gör något, skrämmer mig med. Men flera saker lärde du mig, omedvetet. Du hjälpte mig med mycket, utan att du visste om det. Du lärde mig stå på egna ben, du lärde mig att överleva. Visst är det svårt ibland, men efter en uppförsbacke så går det oftast nerför. Saker blir snart bra igen. Kanske inte bäst, men bra. Du lärde mig att le mot främlingar inte tar livet av mig, tvärtom. Du lärde mig att aldrig ta något eller någon för givet. Du lärde mig att inse att inte tro att något är självklart, att jag kanske inte är här imorrn. Du kan aldrig veta säkert hur ditt liv kommer se ut. Du lärde mig massor. Tack.
Jag vet att du kan se mig nu. Jag vet att du ser när tårar rinner nerför mina bleka kinder, jag vet att du ser när jag skrattar och jag vet att du ser när jag sitter ute på en äng och tittar på molnen för att se om du finns på något av dom. Jag vet att du ser. Och jag tror att du finns här ibland också. En del av dig kommer alltid finnas kvar här med mig.
Hur som helst, det jag vill få fram är väl egentligen, jag saknar dig. Jag önskar du var här, bredvid mig. Även om det ibland känns som om du står tätt intill med det där gulliga leéndet på läpparna. Jag älskar dig för det du gjort för mig.
Jag hoppas att jag en dag blir i alla fall hälften så bra som du var.